Jag har tänkt på det hela dagen, fan nu ska bli bra med här! Vad gör jag för fel? Livli fullkomligt storskäller när hon ser en annan hund, även om det är på 50 meters avstånd och det känns som träningen inte har gått framåt på ett bra tag nu. Hon är inte alls lika skällig och stressad som hon var för några månader sen men dom senaste två månaderna känns som att hela hundmötes träningen har stått still. Men nu ska jag verkligen ta tag i det här! För jag orkar inte längre. Jag orkar inte oroa mig för kommande hundmöten eller avstå från olika hundevent för att Livli skulle få spel om vi var med. Jag vill bara att Livli ska kunna känna sig bekväm i en situation med andra hundar. Jag lider när jag ser henne så himla stressad när vi bara ser andra hundar på långt avstånd, och jag oroar mig för våra träning och tävlingplaner eftersom i dagsläget så skulle det aldrig gå att gå på en gemensam träning eller tävla i något där det är okända hundar runt omkring. Och det värsta är att jag inte vet varför. Varför gör hon som hon gör?
Jag har försökt och försökt med avledning och en början till skvallerträning och det funkar väll sådär, vissa gånger bättre och vissa inte. Dom senaste veckorna har Livli iallafall blivit lättare att avleda och kastar jag lite godis på marken när en annan hund går förbi så kan hon faktiskt fokusera på godiset och inte hunden, men hon är fortfarande uppe i en sån hög stressnivå. Varför vet jag inte. Hon har aldrig fått hälsa på alla hundar vi träffar på promenaderna och hon har aldrig varit med om något traumatisk, hon har bara fått för sig att andra hundar är ett skitbra skallmaterial.
Men iallfall, till senaste promenaden. Jag tog med mig det godaste godiset (köttbullar) och taggade henne lite på det, sen gick vi en helt vanlig promenad i hopp på att träffa lite hundar. Jag belönade henne hela tiden, även den minsta kontakt hon tog med mig fick hon godis för. Vi träffade lite folk, cyklar och annat som hon kan få upp en liten stressnivå för och skvallertränade på. Funkade sjukt bra!
Sen kom det en golden. Livli fick syn på den på kanske 10 m avstånd och stelnade till, här kallade jag till mig henne och hon kom men ville fortfarande ha fokus på den andra hunden. Jag tog då henne åt sidan och satte henne ner och gav henne köttbulle med jämna mellanrum. Hunden gick förbi, Livli såg den, skällde till någon gång och slutade, då belönade jag direkt, tog kontakt med mig och belönade ännu mer. När hunden hade gått förbi oss reste jag mig upp och gick vidare, pratade fortfarande med Livli så hon hade fokus på mig. Allt gick super! Efter det gick vi direkt hem så hon får ett bra minne från det senaste hundmötet hon hade.
Tjoho! Aldrig har det gått så bra som nu och kanske var det just därför att jag var så jäkla besluten om att nu ska det gå, och då blev det så! Älskade skithund, nu ska vi allt fixa det här med andra hundar!