Kan inte säga att jag blev annat än kär när det kom i brevlådan idag, så fint!
Denna gång inte till hundarna utan till mig!
Kan inte säga att jag blev annat än kär när det kom i brevlådan idag, så fint!
1 Comment
Med inspiration av Vendela & Matilda så tänkte jag göra en "20 hundraser" inlägg. Var en kul idé och det är rätt spännande att se var andra människor har för syn på olika hundraser, så här har ni min! 5 hundraser jag ska ha1. Lapsk Vallhund 2. Isländsk Fårhund 3. Mudi 4. Berger des Pyrénées a face race/ poil long 5. en "rescue dog" (inte för att det är en ras men det är något som jag definitivt ska skaffa när jag har möjligheten och även erfarenheten) 5 hundraser jag vill ha1. Groenendael 2. Tollare 3. Schipperke 4. Bearded Collie 5. Chodský pes (6. Sankt Bernhard) 5 raser jag vill ha men inte kommer skaffa1. Grönlandshund (vet att jag troligtvis aldrig kommer att kunna erbjuda dem aktiveringar den förtjänar och måste ha, men riktigt coola hundar) 2. Afghanhund (Älskar vinthundar men skulle inte passa min vardag och jag skulle då även vilja att den fick möjligheten att få jaga vilket jag inte är intresserad av) 3. Border Collie (om jag inte hade tillgång till får) 4. Weimaraner (Är inte tillräckligt intresserad av jakt/apportering, men sjukt fina hundar) 5. Rottweiler (Inte min typ av hund men är hus mysiga som helst) 1. Terriers (har överlag inget som jag fastnar för) 2. Trubbnos-raser (såsom fransk bulldog, mops osv. Stödjer inte den aveln.) 3. Tax (inte något som jag fastnat, är också vanligt med ryggproblem) 4. Pincher/dobermann (Bara inte alls min typ av hund) 5. kommer inte på någon mer... Allt är bara mina åsikter så vill verkligen inte förolämpa någon, alla kan inte tycka om alla raser och det är ju rätt bra ändå :) för Oscar fyller 10 (!!) år idag!
Sjukt att tänka sig att han redan varit min bebis i 10 år, och det kommer han alltid att vara. Dagen till ära firades han med paket och ost/skink tårta! Hoppas på många fler fina år med dig min alldeles egna Snoskar ❤️ Ungefär alla dagar på året så är en lapphundspäls helt perfekt! Lättskött, naturligt glansig och rullar dom sig i lera så är det på något konstigt sätt borta när man kommer hem igen... men det finns en period som inte är sådär helt perfekt och den är nu, fällperioden.
Livli har aldrig fällt på riktigt förut eftersom hon har varit valp. Nu har hon ju dock blivit över ett år och då kommer den första "unghundsfällningen" och då blir dom verkligen av med allt, så en redan inte så fluffig Livli kommer få ännu mindre fluff. Just nu blir det i alla fall mycket borstning, men trots det så ligger det små svarta ulltussar överallt, och klappar man henne så får man garanterat en halv hund kvar på kläderna. Trots om det är lite jobbigt just nu så kommer det bli otroligt skönt för henne att få bort lite päls när det blir varmare väder, även om hon just nu ser helt galen ut, haha. Dom senaste veckorna har jag verkligen börjat sätta igång på riktigt med Livlis hundproblem för att detta ska lösa sig till slut. Jag har länge tränat lite skvallerträning med Livli på promenaderna när vi möter hundar och försökt att göra hennes problem bättre, men när det är mycket annat i livet så blir hundmöten inte det första man tar tag i, helt enkelt för att det kanske inte finns någon energi kvar till det. Nu har jag i alla fall läst på ordentligt och vill göra det här bra nu, en gång för alla. Det som jag kör med Livli nu är både skvallerträning tillsammans med lite BAT också. Skvallerträning tror jag dom flesta vet vad det går ut på, hunden ska titta på dig, klick och belöning för att tillslut få kontakt med hunden vid hundmöten istället för oönskade beteenden såsom skällande osv. BAT däremot går ut på att klicka och belöna när hunden är lugn och stabil, hunden behöver alltså inte kolla på dig även om det också kan vara ett mål i slutändan. När hunden gör det önskade beteendet så vänder man och ger den mer avstånd än tidigare. Detta gör att hunden slipper gå förbi andra hundar och känna obehag innan den är riktigt stabil och redo för det, att få ett större avstånd blir även bara det som en belöning för hunden. Jag är absolut ingen expert på detta än, men försöker lära mig mer och mer om det. Det finns väldigt många bra sidor som säkert beskriver bättre hur BAT fungerar så det är bara att googla så får ni veta mer, här är en väldigt bra bild i alla fall som förklarar rätt tydligt :) Det är detta vi har börjat med nu och Livli svarar faktiskt väldigt bra på det här, speciellt när vi gör det så regelbundet. Jag har redan märkt skillnad när det kommer hundar nu, visst kan hon skälla till några gånger men hon är mycket mer lyhörd och söker även blicken till mig automatiskt ibland. Jag hoppas verkligen på att detta ska funka, skulle bli en sån stor lättnad att inte behöva oroa sig varje gång man ska ut på promenad för att vi antagligen kommer möta hundar och min hund kommer bli galen, det kommer även bli skönt för Livli som för en gångs skull faktiskt kan slappna av vid hundmöten och inte känna den stressen som hon gör nu. Ut och tävla kan vi också kunna göra, och åka på gemensamma träningar vilket i dagsläget inte är ett alternativ.
En annan grej som jag också har tänkt på är hur jag reagerar när vi möter hundar, för det är långt ifrån bara Livli som behöver träna på detta. Jag måste bli bättre på att utstråla ett lugn till henne och sluta känna att andra som vi möter dömer oss, för det är faktiskt inte viktigt. Tro mig, jag har hört många saker när Livli har reagerat som hon gör även om vi faktiskt håller på att träna just då. Folk tycker att man är en dålig hundägare som inte ens kan ha kontroll på sin hund och att hela hunden är ouppfostrad, även om dom inte har någon aning om hur det ligger till egentligen. Allt detta spelar ingen roll, det är inte för andra jag gör detta, det är för mig och min hund och för att vi ska få en bättre och lättare vardag tillsammans. Det viktiga är att jag ser hur hon har utvecklats, även om det inte är mycket och att folk fortfarande tycker att hennes hundmöten är dåliga så ser jag att hon försöker och att hon utvecklas för varje promenad och det är det som betyder något. Vi ska klara detta, tillsammans. Det har blivit en hel del agilityträning på sistånde, vilket är superkul! Jag känner mig verkligen taggad för årets agilitysäsong och det är mest med Livli som jag satsar med nu. Hon kör fortfarande med låga hinder eftersom hon ännu inte är röntgad, men allt annat får hon köra som vanligt nu.
Det vi fokuserar på nu är mest framåtsug, tunnelingångar och nya hinder hon inte kan än, som vippen tex. Hon lär sig snabbt och verka tycka det är väldigt roligt också, även om det ibland kan vara lite roligare att springa till Bella medans hon tränar. Framåtsug Det tränar jag just nu bara med få hinder och en skål längst fram som hon får springa till. Det går väldigt bra faktiskt och hon har börjat fatta grejen, det underlättar verkligen om man har en godissugen hund märker jag, men ibland önskar jag också att jag kunde kasta fram en leksak till henne som lite variation men godis kommer alltid vara roligast enligt Livli. Tunnelingångar Tunnelingångarna tränade jag extra mycket på den senaste träningen. Jag märker att hon har börjat tappa dom lite och förstår inte om jag bara skickar fram henne som hon gjorde bättre förut, så det övar vi upp nu igen. Det gör vi bara genom att jag visar tydligt i början och sen mer och mer börjar skicka fram henne till tunneln. Den här träningen körde vi med hjälp av ett tunnelrace, och då blev hon väldigt taggad på tunnlarna än att springa förbi och taett annat hinder som hon kan göra ibland, haha ;) Nya hinder Den senaste träningen började vi öva in däcket. Livli fick vänta bakom ett hopphinder, jag gick fram till däcket (som var hindret efter hopphindret) och lockade bara på henne. När hon sprang till däcket så kastade jag en godis genom det. Detta fattade hon snabbt, men fuskar ändå lite ibland och hoppar på sidan av däcket istället så det är något vi får öva lite mer på innan det sitter. Nu vågar hon i alla fall hoppa igenom däcket, förut var hon väldigt osäker på det och förstod inte ens att man faktiskt kunde hoppa igenom det. Överlag har vi haft väldigt bra träningar och det känns som att Livli tar upp det mesta snabbt och med en bra attityd. Tänkte att jag kunde filma nästa gång vi åker ner till klubben för att visa hur det ser ut när hon kör agility nu, men i det här inlägget blir det lite bilder istället. Det kommer inte bara bilder på Livli utan också på Matilda och hennes hundar & Lisa med Lessie som vi träffade på en tidigare agilityträning, jätteduktigt ekipage som ni borde kolla in :) Eftersom träningsbilderna till inlägget som var tänkt inte vill ladda upp så blir det ett annat inlägg idag, så kommer träningsinlägget förhoppningsvis upp imorgon med bilder och allt. Jag har längre tänkt på vad som ska bli Livlis sport, den där speciella som vi satsar lite extra på. Jag älskar ju att träna hund och därför kan beslutsångesten bli stor, för jag vill ju inte missa något. Jag blev påmind av det här igen nu när Matilda skrev om vad hon ville satsa på nu, och det fick mig på dessa tankarna igen. Vad ska bli den sporten som jag och Livli är bäst på. Just nu blir det ju lite av allt. Agility, rallylydnad, lydnad och freestylen blir mixad vilket jag absolut inte vill sluta med, snarare lägga till sporter på listan. Dock så har vi inget speciellt mål inom något och det vill jag ha. Jag vill satsa lite extra på en just nu känner jag, och dem andra sporterna kör vi när vi har tid och lust över.
Nu lutar det åt agilityn. Agility är så sjukt roligt och det har alltid vart en dröm för mig att komma riktigt långt i just den sporten. Det har aldrig riktigt gått med Oscar tidigare men Livli är en helt annan individ som jag tror skulle klara av det bättre. Oscars problem var ju koncentration, men när Livli väl ger sig in i nått så är ögonen bara på banan och ingen annan stans. Dessutom tycker ju Livan att det är superkul med agilityn också och då känns det som vi faktiskt kan komma någonstans och inte bara stanna kvar på träningsplanen, även om det har sin charm också. Höfter och armbågar, det är dem som avgör nu, och jag ber till alla gudar (och övernaturliga väsen) som finns att de är bra resultat som visas efter röntgen. Jag ska försöka boka en tid hos en specialist nu i maj, då är Livli lite över ett år vilket jag tycker är en bra tid att röntga på. Nu håller vi tummarna för att det ska gå bra, annars löser vi det och satsar på något annat helt enkelt, även om drömmen om en riktig agilitykarriär ändå skulle finnas kvar. Ja, nu ärlovet över och skolan igång igen och det kanskehar synts på uppdateringen, haha. Mycket nu med nationella prov nästan varje vecka + vanliga prov och inlämningar så det blir lite mycket med allt ibland.
Livlis tass har i alla fall blivit bra nu, som tur är! Hon har inget problem alls med den nu och jag hoppas att det ska fortsätta så. Apråpå ingenting så ska det bli en hel del hundträningen i helgen också, och förhoppningsvis nere på klubben någon dag. Då tänkte jag att jag kunde skriva lite om slutet av påsklovsveckan också, då det även blev en BK dag. Dessutom har hela veckan varit lite av ett projekt vilket jag även kommer skriva mer om nu i helgen. Bara lite uppdatering såhär, jag lever så nu vet ni. Japp det var väll allt just nu då, ses imorgon! |
Välkommen!Jag som skriver här heter Sara, är för tillfället 15 år och vad många skulle kalla hundnörd. Här får ni läsa om mina två hundar, Oscar och Livli, och om våra mål och vägen dit, tillsammans med lite fina foton också.
Arkiv
August 2016
Kategorierna is a mess right now så förlita dig inte på dom!
Kategorier
All
|