Oscar älskar generellt allt och alla och är väldigt vänlig och glad men just med hanhundar så blir han ett litet monster! Drar och sliter i kopplet, morrar och skäller och det känns som jag har prövat allt! Det värsta av allt är att han kan vara så oförutsägbar i dom situationerna. Ena dagen kan allt gå helt perfekt och jag kan faktiskt börja tro att allt kanske kan vända, men nej då är det mycket värre dagen efter. Jag vet att mycket handlar om hur man själv agerar och att även dom minsta sakerna kan avlösa ett hundbråk och den taktiken som gått bäst än så länge är att bara ignorera allt, kolla rakt fram och inte säga ett ord. Men hur praktiskt är det när man ska ut och träna, tävla eller bara gå på en vanlig promenad där det ALLTID kommer att finnas andra hanhundar. Det är ju rent av pinsamt att ta med honom någonstans när han ska hålla på och larva sig såhär! Djupt inne i honom så tror jag att det kan bero på osäkerhet. Det har även kommit på senare år nu när han har blivit äldre så för det mesta så verkar det bara som att han vill visa sin plats och att han bestämmer och om den andra hanhunden då är väldigt lugn av sig kan det gå hur bra som helst men så fort den andra hanen också säger till då blir direkt drag och slit i kopplet igen...
Jobbigt det här men vi jobbar på det och även om förbättringarna kommer i små portioner så blir det ändå stegvis bättre och det är ju det som räknas. Om någon kanske har något tips på hur man skulle kunna göra hanhundsmötena bättre så uppskattas det verkligen!
Ha det bra så länge.