Tydligen så hade hon varit så lugn och fin och inte alls varit osäker och skällig på dom andra hundarna, som jag var orolig över. Hon hade enligt dagispersonalen tagit allt med ro och Livli verkade ha charmat in sig rätt så väl hos personalen, precis som hon brukar ;)
Dagarna gick och Livli fick testa på nya saker. Sitta lite i boxen, vara ute i rastgården och hälsa och lära känna nya hundar för att se vilka hon passade bäst ihop med. Fortfarande var hon sten cool. Dagispersonalen verkade verkligen genuint imponerade över hennes lugn i en sån ny miljö och det värmer mitt hjärta så mycket! Träning lönar sig. Ibland sa dom att dom till och med glömde bort att hon var där för en stund eftersom hon mest låg och sov och kollade lugnt på när andra hundar gick förbi utan att säga ett knyst.
Och hur har nu Oscar reagerat på att syster går på samma dagis? Han är så överbeskyddande! Gnyr Livli lite någon gång då ska han dra igång en hel kör inne i boxen. Är Livli ute och leker i rastgården och skäller till då ska minsann han se till att hon inte är i fara, fina storebrorsan. Förhoppningsvis så lär han sig att även han kan koppla av när Livli är på dagis, men det kommer.
Varje dag så har Livli fått ta bussen hem med mig också, vilket hon också klarar galant! Trött som hon är efter dagis så är det inga som helst problem att störtsova på bussen hem.
Fina, duktiga lill-tjejen!